1

Scandiasyn-bloggen i oktober 2009

Sundag 25. oktober On Thursday I submitted, with Sjef Barbiers and Cecilia Poletto as co-applicants, an application for a five year European Network for Dialect Syntax Studies to the European Science Foundation. The acronym for the proposal ended up being DIA∑, which I think gives a few nice connotations. The basic idea in the proposal is to carry over some of the networking activities from ScanDiaSyn and NORMS to the European level and organize on the one hand annual meetings and on the other hand thematic meetings within the frame of five cross-institutional and vertically composed thematic groups. If granted, the DIA∑ network would to some extent mean that whereas the Nordic collaboration broadens through N'CLAV to include other aspects of variation, a focus on dialect syntax will be continued at the European level. Participants and groups from some 20 European countries were listed in the proposal, and we're now keeping our fingers crossed that the evaluation will be positive and that the ESF will grant funding for the network. – Øystein   Tisdag 6. oktober Participius pro infinitivo? Butiksskylt i Ballangen. (Foto: Kristine Bentzen) Dags för tredje besöket till Nordland! Tidigare har Øystein och jag besökt Lofoten och Vesterålen (februari), och Kristine och jag Bodø, Steigen och Beiarn (juni). I juli samlade dessutom Øystein in material i Sømna. Nu beger vi (Kristine och jag) oss till Kristines hemtrakter, dvs. Narvik. Under två dagar ska vi undersöka hur man pratar i Narvik och i Ballangen, ca. 50 km söder om Narvik. Senast vi var i Nordland, stötte vi på snö i mitten av juni, när vi tog oss över Beiarn-fjället. Den här gången möter vi rejält med snö bara en knapp timmes körning från Tromsø. Vi möter en hel del bärgningsbilar och ambulanser, och hade det inte varit för att Peter hjälpt oss att sätta på "piggdekken" innan vi åkte, så hade vi säkert hamnat i diket också. Enligt insändare i lokalavisen Fremover följande dag så är det helt enkelt en nödvändighet att bilar hamnar i diket så länge även icke-Narvikværingar får körkort: "Hadde d nu bare vært narvikguta som fikk førerkort sån så æ har foreslått i alle år hadde det ikke vært EN eneste bil utafør veikarnten.men sånn det..når man gir førerkort tel kem som helst går det dern veien." Som citatet ovan indikerar är Narvikværingarna ett ganska stöddigt släkte, som också är stolta över sin dialekt (framförallt sina retroflexa -n och -l, och sina "ikke"). Efter en ganska lång och mycket försiktig biltur på glashala vägar anländer vi till Pensionat Bentzen sent på kvällen, men värdparet Bernt och Frid-Henny (Kristines föräldrar) sitter och väntar på oss med nylagad ostsufflé och varmt te. Under de två dagar vi spenderar i Narvik blir vi bortskämda med delikat mat och superb service. Första stoppet är skolan i Ballangen. Här träffar vi först två 10-klassare, och senare två äldre informanter från omgivningen. TV 2 har skickat ett team från Tromsø som täcker andra hälften av arbetet. Resultatet kan ses på denna länk. Vi märker genast att det finns skillnader mellan Ballangen-dialekten och Narvik-dialekten, men skillnaderna verkar främst finnas i fonologin och lexikonet. Det visar sig dock att Ballangen-dialekten och Narvik-dialekten ligger väldigt nära varandra på det syntaktiska planet. Två unga narvikværingar med journalist från Fremover och Kristine Bentzen. (Foto: Björn Lundquist) Narvik-dialekten undersöker vi i detalj följande dag. Närheten till Sverige har tydligt satt sina spår i lexikonet. Till exemplel kallar man gärna sina föräldrar för "morsan och farsan", något som jag inte har hört någon annanstans i Norge. När det kommer till syntaks och morfologi så har däremot Narvik-diakekten typiska nordnorska drag, och de flesta typiska svenska meningarna vi har i vårt spørreskjema avvisas av våra informanter. Detta gäller till exempel dubblering av negation (av typen Ikke har han smakt på maten ikke), dåtidsformer av s-passiven (han skadades i olyckan) och splittring av hv-ord och subjekt i exklamativer (Vad det var bilar här!) - fenomen som alla är helt OK i svenskan, men ej i norskan. Men både de unga och de äldre i Narvik gillade anvädningen av hva i exklamativer utan splittring av hv-ordet och subjektet, och kunde lätt säga ka bila det var her!. Denna typen av exklamativer är annars vanlig i svenskan, men godtas ej i alla norska dialekter. I Ballangen var det t.ex. bara de äldre som godtog detta. Värderna vid "Pensionat Bentzen" i Narvik, Bernt og Frid-Henny. (Foto: Björn Lundquist) Både i Ballangen och Narvik fann vi den för nord- och västnorskan typiska V3 ordföljden i frågor med enstaviga frågeord. Vidare såg vi att informanterna gärna använde sig av som som bisatsinledare vid utbrytning av subjekt (Kem du tror som har gjort det?). De hade dock en stark *that-trace-effekt (vilket vi också har sett på andra ställen i Nordnorge också, där *that-trace-effekten tidigare har påståtts vara ganska svag). Vidare fann vi att Narvikværingarna, men ej Ballangværingarna accepterade dubblering av ubestämd artikel, i nominalfraser som en så svart en hest (har jag aldrig sett før). Ballangenværingarna å andra sidan gillade partikelinkorporering i sättningar som Radioen blei utreven (någonting som kan tolkas som ett svenskt drag), medan Narvikværingarna inte godtog detta. På det (morfo)syntaktiska planet fanns det dock inga större skillnadar mellan de unga och de gamla. Den enda direkta skillnaden var att de unga i Ballangen inte accepterade ett resumptivt pronomen i subjektsutbrytningar ur vissa adjunkter, av typen Ole Gunnar1 veit jeg ikke om han1 kommer. Samma splittring mellan unga och gamla såg vi också söderut i Nordland (Steigen, Bodø och Beiarn), och även i Tromsø. I Narvik, Lofoten och Vesterålen (och överlag i Finnmark också) accepterades denna konstruktion båda av gamla och unga. I "standardnorskan" är resumptiva pronomen inte tillåtna vid utbrytningar av denna typ, så kanske vi här ser ett nordnorskt drag som faktiskt håller på att försvinna. Det bör noteras att resumptiva pronomen av detta slag är tillåtna (till och med obligatoriska) i svenskan. Kanske har de unga Narvikværingarna forfarande så mycket kontakt med svenskar att de kommer att behålla detta pronomen ytterligare en generation eller två. Säsongens första snöbollskrig. (Foto: Björn Lundquist) Efter ett sista stopp hemma hos familjen Bentzen (en riktigt smaskig broccolipaj står i ugnen och väntar på oss) startar vi färden mot Tromsø. Snön ligger tjock på marken, och vi får tid att stanna för årets första snöbollskrig. Vägarna är än en gång glashala, och jag, som den icke-narvikværing jag är, gör allt för att inte köra av vägen. Narvikværingarna kör om mig så fort vi hamnar på en någorlunda lång raksträcka. Jag har dock en långtradare bakom mig hela vägen från Bjerkvik till Tromsø som ej lyckas köra förbi mig. Då jag bara knappt en vecka tidigare satt hemma hos Kristin Eide på Fosen och sjöng DDE-låtar (mer exakt E6), kan jag inte låta bli att känna lita sympati för den säkerligen otåliga lastbilschauffören bakom mig som uppenbarligen är på väg mot Universitetssjukhuset i Tromsø för att träffa sin nyfödda son. – Björn