Som kulturhistorisk medieforskare – med fokus på såväl nya som äldre medier – funderar jag inte sällan över medier och tid. Men som digitalt orienterad mediehistoriker finns det ofta en skillnad gentemot kollegor från andra discipliner, detta eftersom studieobjekten i fråga – medierna – också själva producerar, lagrar, loopar och strömmar tid. Det mediearkeologiska forskningsfältet har uppmärksammat detta, och det binder därtill samman mediehistorier från då och nu – ofta i mediet. Detsamma gäller forskningsperspektiv hämtade från digital humaniora (dh) eller mjukvarustudier. I min presentation tänker jag resonera om sådana frågor, dels med utgångspunkt i några aktuella dh-projekt, dels med utgånsgpunkt i den svenska Dataarkiveringskommitténs arbete mellan 1967 till 1975.
Pelle Snickars är professor i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot digital humaniora vid Umeå universitet.